1864-1901
French painter and printmaker. He is best known for his portrayals of late 19th-century Parisian life, particularly working-class, cabaret, circus, nightclub and brothel scenes. He was admired then as he is today for his unsentimental evocations of personalities and social mores. While he belonged to no theoretical school, he is sometimes classified as Post-Impressionist. His greatest contemporary impact was his series of 30 posters (1891-1901), Related Paintings of Henri de toulouse-lautrec :. | Bed | La Goulue arriving at the Moulin Rouge | Jan Avril Dancing | Woman Pulling up her stocking (san22) | Absinthe Drinder | Related Artists:
Spinello AretinoItalian Early Renaissance Painter, ca.1350-1410
was an Italian painter, the son of a Florentine named Luca, who had taken refuge in Arezzo in 1310 when exiled with the rest of the Ghibelline party. Spinello was a pupil of Jacopo del Casentino, a follower of Giotto, and his own style was a sort of link between the school of Giotto and that of Siena. In the early part of his life he worked in Florence as an assistant to his master Jacopo while painting frescoes in the church of the Carmine and in Santa Maria Novella. Between 1360 and 1384 he was occupied in painting many frescoes in and near Arezzo, almost all of which have now perished. After the sack of Arezzo in 1384 Spinello returned to Florence, and in 1387-1388 with some assistants covered the walls and vault of the sacristy of San Miniato of Florence with a series of frescoes, the chief of which represent scenes from the life of Saint Benedict. These still exist, though in a sadly restored condition; they are very Giotto-like in composition, but have some of the Siena decorative brilliance of color. In 1391-1392 Spinello was painting six frescoes, which still remain on the south wall of the Pisan Campo Santo, representing miracles of St. Potitus and St. Ephesus. For these he received 270 gold forms. Among his later works the chief are the very fine series of frescoes painted in 1407-1408 on the walls and vault of a chapel in the municipal buildings of Siena; these also have suffered much from repainting, but still are the finest of Spinello's existing frescoes. Sixteen of these represent the war of Frederick Barbarossa against the republic of Venice.
Juana Romaniwas an Italian painter, student and model of Ferdinand Roybet and Jean-Jacques Henner.
Romani was born in Velletri, near Rome in Italy, but moved with her family to France as a child.
hedvig eleonorasHedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid.
Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen.
Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta.
Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667.
Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.