1830-1897 Russia Artist  Related Paintings of A.K.Cabpacob :. | Landscape | Landscape | Landscape | Landscape | Landscape |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Girolamo da Carpi
(1501-1556) was an Italian painter and decorator who worked at the Court of the House of Este in Ferrara. He began painting in Ferrara, by report apprenticing to Benvenuto Tisi (il Garofalo); but by age 20, he had moved to Bologna, and is considered a figure of Early Renaissance painting of the local Bolognese School. He trained in the studio of a local painter who showed the influence of Lorenzo Costa and Raphael. In the 1520s Girolamo visited Rome and Bologna and was inspired by the Mannerist style of Giulio Romano. Geographically and stylistically he straddles the various influences. He returned to Ferrara and collaborated with Dosso Dossi and Garofalo among others on commissions for the d'Este family. Girolamo became the architect to Pope Julius III in 1550 and supervised the remodeling of the Vatican's belvedere. Returning to Ferrara, he was charged of the enlargements of the Castello Estense. Da Carpi's paintings include a Descent of the Holy Spirit, in the church of St Francis at Rovigo; a Madonna, an Adoration of the Magi, and a St. Catharine at Bologna; and the St. George and the St. Jerome at Ferrara.
William Henry Knight
(26 September 1823 - 31 July 1863) was an English portrait and genre painter. Knight was born in Newbury, Berkshire where his father, John Knight, was a schoolmaster. He was to become a solicitor, but gave up his law studies after two of his paintings were accepted by the annual exhibition of the Society of British Artists. He moved to London in 1855, taking lodgings in Kennington Road, Lambeth, and supporting himself by drawing crayon portraits while studying in the British Museum and in the schools of the Royal Academy.